En kväll då två är ett rimligt antal

Det är dags att introducera en ny karaktär här i Tomatland. En mycket viktig kille tillika en Gul labrador. En fyndig pol.kand-student som alltid har en bitter, rolig och dräpande kommentar på gång. Han är också kanske den som bör hyllas mest av alla, för att han är en kul kille.

En kall vinternatt hade ett stort gäng apotekarnollor samlats på Norrlands. De gamla anrika lokalerna hade som så många gånger förut förvandlats till en nattklubb. Som vanligt under sådana här tillställningar var alla inblandade glada, danssugna och berusade.

Varför är apotekarna viktiga för den här berättelsen undrar ni. Därför att de utgör en jättestor del av den säger jag. Dessutom är de roliga och det finns säkert en bra chans att de blir ett återkommande inslag här på bloggen. Myrsloken är en ex-apotekare och en mycket duktig sådan. När detta utspelar sig är han en framstående apotekarnolla och har många galna grejer på sitt samvete. Han är också en nyckelperson i kvällens händelser. Han bidrar helt enkelt att introducera Grävlingen och den ovan nämnda Gula labradoren för de kvinnliga apotekarnollorna. Något man i efterhand kan ifrågasätta, för deras skull.

Flirta aldrig i ringen, brukar man säga. Kanske? Det betyder alltså att man inte raggar i sin kompisring på dansgolvet. Den ska fungera som en safe zone. Vad säger alla teorier om när ringen inte är en ring? Det rådde eventuellt oklarheter för flirtas gjorde det. Mycket! Labradoren lite öppet medan Grävlingen, precis som sig bör, biter fast i sitt offer tills det knastrar i benen. Med andra ord, det fanns ett utstuderat offer för kvällen. Grävlingen kör på, dansar, tittar och tittas djupt i ögonen och känner att det här går riktigt bra. Bakslagen för vår kära Grävling kommer dock tidigt. Efter solsken kommer regn. Nånstans mitt i det där stadiet när man leker med varandras händer, närmar sig och ökar den fysiska kontakten får han kalla handen. Tjejen försvinner och håller sig borta nästan hela kvällen. Men låt oss inte gå händelserna i förväg. Lämnad ensam letar Grävlingen upp sin Labradorkamrat. Labradoren har kommit så långt i sitt arbete att han nu nöjt slaskar mule med en av nollorna. Tumme upp!

Det är fullt förståeligt om ni nu känner - Men vad fan, det där är ju en helt vanlig kväll! Vänta, det här är ingen vanlig kväll. Det tror jag i alla fall, om det skulle vara det vill jag alltid att det ska vara kväll.

Labradoren bryter nämligen upp med sin hona och ger sig ut allena på dansgolvet. Där samlas nu en större del av nollor och de två utbölingarna. Grävlingen börjar se ett mönster i events som håller på att ske. Varför dansar Labradoren så nära en annan apotekare? Varför tittar de varandra i ögonen så ofta och länge? Vet han inte att hon också tillhör "vår" grupp? Förstår han inte att det är en kompis till hon som han hånglade upp nyss? Ett faktum kvarstår, han hånglar upp henne också. Nog förstod den Gula labradoren att de var kompisar, efteråt när vi berättade det för honom.

Hur gick det för honan som så hjärtlöst dissade den goda Grävlingen? Var hon trots allt inte borta med vinden? Nej, även hon hade återvänt till "ringen". Och nu, efter två timmar, var det tydligen jätteaktuellt att dansa nära Grävlingen. Grävlingen försökte hålla emot, gav ingen ögonkontakt och ingen respons på närmanden. Här ser vi dock prov på Grävlingens brister. Han är så svag när det kommer till kvinnor. Under ett svagt ögonblick mötte han tjejens ögon och vips var han bortsläpad från the safe zone. Här praktiserades mun-mot-mun-metoden i c:a sju sekunder. Efter det blev han bortknuffad, igen. Den här gången var hon verkligen borta med vinden. Det finns absolut ingen anledning att lägga någon tid på att grubbla över detta beteende av tjejen. Vi kan sammanfatta med att det mest handlade om otur för den tokdissade Grävlingen.

Kvällens facit: Labradoren hånglar upp två apotekarnollor. Grävlingen blir dissad två gånger. Av samma tjej. En fotnot till den här historien är att siffran i upphånglade apotekare nu är 4-2 i Grävlingens favör.