Veckans citat

"It's not a problem if you're awesome at it" - Barney Stinson.

Dagens dilemma

Ska jag dricka sju eller åtta öl?

Dedikerad till Katten

Räven satt och skröt för Katten om hur många flyktplaner hon hade för att komma undan sina fiender. Katten sa: "Jag har bara en enda och den fungerar alltid". Just då fick de höra skällanden från en flock fulla och hungriga lejonhanar som närmade sig. Katten hoppade snabbt upp i ett rönnbärsträd och kom undan medan Räven satt kvar på marken och funderade på vilken av alla flyktplaner hon skulle använda sig av.

Sensmoralen kära vänner, är att det är bättre att ha en bestämd plan än många obestämda.

Fälla, fälla, var är du kära fälla?

En kväll då två är ett rimligt antal

Det är dags att introducera en ny karaktär här i Tomatland. En mycket viktig kille tillika en Gul labrador. En fyndig pol.kand-student som alltid har en bitter, rolig och dräpande kommentar på gång. Han är också kanske den som bör hyllas mest av alla, för att han är en kul kille.

En kall vinternatt hade ett stort gäng apotekarnollor samlats på Norrlands. De gamla anrika lokalerna hade som så många gånger förut förvandlats till en nattklubb. Som vanligt under sådana här tillställningar var alla inblandade glada, danssugna och berusade.

Varför är apotekarna viktiga för den här berättelsen undrar ni. Därför att de utgör en jättestor del av den säger jag. Dessutom är de roliga och det finns säkert en bra chans att de blir ett återkommande inslag här på bloggen. Myrsloken är en ex-apotekare och en mycket duktig sådan. När detta utspelar sig är han en framstående apotekarnolla och har många galna grejer på sitt samvete. Han är också en nyckelperson i kvällens händelser. Han bidrar helt enkelt att introducera Grävlingen och den ovan nämnda Gula labradoren för de kvinnliga apotekarnollorna. Något man i efterhand kan ifrågasätta, för deras skull.

Flirta aldrig i ringen, brukar man säga. Kanske? Det betyder alltså att man inte raggar i sin kompisring på dansgolvet. Den ska fungera som en safe zone. Vad säger alla teorier om när ringen inte är en ring? Det rådde eventuellt oklarheter för flirtas gjorde det. Mycket! Labradoren lite öppet medan Grävlingen, precis som sig bör, biter fast i sitt offer tills det knastrar i benen. Med andra ord, det fanns ett utstuderat offer för kvällen. Grävlingen kör på, dansar, tittar och tittas djupt i ögonen och känner att det här går riktigt bra. Bakslagen för vår kära Grävling kommer dock tidigt. Efter solsken kommer regn. Nånstans mitt i det där stadiet när man leker med varandras händer, närmar sig och ökar den fysiska kontakten får han kalla handen. Tjejen försvinner och håller sig borta nästan hela kvällen. Men låt oss inte gå händelserna i förväg. Lämnad ensam letar Grävlingen upp sin Labradorkamrat. Labradoren har kommit så långt i sitt arbete att han nu nöjt slaskar mule med en av nollorna. Tumme upp!

Det är fullt förståeligt om ni nu känner - Men vad fan, det där är ju en helt vanlig kväll! Vänta, det här är ingen vanlig kväll. Det tror jag i alla fall, om det skulle vara det vill jag alltid att det ska vara kväll.

Labradoren bryter nämligen upp med sin hona och ger sig ut allena på dansgolvet. Där samlas nu en större del av nollor och de två utbölingarna. Grävlingen börjar se ett mönster i events som håller på att ske. Varför dansar Labradoren så nära en annan apotekare? Varför tittar de varandra i ögonen så ofta och länge? Vet han inte att hon också tillhör "vår" grupp? Förstår han inte att det är en kompis till hon som han hånglade upp nyss? Ett faktum kvarstår, han hånglar upp henne också. Nog förstod den Gula labradoren att de var kompisar, efteråt när vi berättade det för honom.

Hur gick det för honan som så hjärtlöst dissade den goda Grävlingen? Var hon trots allt inte borta med vinden? Nej, även hon hade återvänt till "ringen". Och nu, efter två timmar, var det tydligen jätteaktuellt att dansa nära Grävlingen. Grävlingen försökte hålla emot, gav ingen ögonkontakt och ingen respons på närmanden. Här ser vi dock prov på Grävlingens brister. Han är så svag när det kommer till kvinnor. Under ett svagt ögonblick mötte han tjejens ögon och vips var han bortsläpad från the safe zone. Här praktiserades mun-mot-mun-metoden i c:a sju sekunder. Efter det blev han bortknuffad, igen. Den här gången var hon verkligen borta med vinden. Det finns absolut ingen anledning att lägga någon tid på att grubbla över detta beteende av tjejen. Vi kan sammanfatta med att det mest handlade om otur för den tokdissade Grävlingen.

Kvällens facit: Labradoren hånglar upp två apotekarnollor. Grävlingen blir dissad två gånger. Av samma tjej. En fotnot till den här historien är att siffran i upphånglade apotekare nu är 4-2 i Grävlingens favör.

Veckans bejb

Motivering krävs.


Jag trodde att Räven och jag hade pratat om det här. Vi skojade om att ha "veckans hunk/bejb" som ett inslag på bloggen men kom fram till att vi inte skulle ha det. Och vad händer? Jag försvinner från sta'n en helg och vips så dyker det upp en bild på nån Idol-tönt. Räven visar verkligen sin förmåga att styra verkligheten till sin egen fördel, att hon alltid kommer att gå sin egen väg och hon är rätt söt. Välförtjänt utmärkelse.

Veckans hunk

Motivering onödig.

Livskunskap

I dag får jag styra upp ett kort inlägg med ett kraftfullt budskap då min vän Räven mest verkar hänga med kompisar och anti-ragga åt mig. Tack vännen!

I går besöktes Stockholms nation. Förfest hos Grävlingen. Inbjudna gäster var Räkan och Myrsloken. Det blev inte mer än ett par snabba öl för att i god tid hinna till Stocken och slippa kö och kanske även betalning. Fuck us! Klockan var 20.50 när vi anlände. Kön var lång och uppskattades till en halvtimme av den stiliga vakten i gul reflexväst. Huruvida det överensstämde med verkligheten vet jag faktiskt inte. När vi kom in var det bra ös. Eller mycket folk och ett löfte om bra ös.

Budskapet från inlägget är dock inte hämtat från Stockholms. Det utspelade sig i stället på Stora torget. När vi passerade torget blev vi stoppade av en gammal dam. Kort, koncist och slagkraftigt.
"Pojkar, glöm inte bort att Jesus älskar er jättemycket".

Tre dudes. 24 timmar.

Här kommer en gammal klassiker. Låt mig berätta om kvällen då Katten träffade Strutsen och hur Räven gick bort. Alltså inte gick bort som i gick bort, utan bort....äsch ni kommer att förstå.

Fyra själar, en tanke. Öl ÄR godast. (Läs med BurgerKing-reklamrösten). Egentligen så var det nog bara tre själar som tänkte så. Katten har aldrig varit ett fan av malt, humle, jäst och vatten. Själv hävdar hon att hon visst gillar det. Det påståendet möts dock med viss skepsis av oss övriga. Vi ser ofta Katten med en cider i näven, men sällan med en öl. Om hon någon gång skulle ta en klunk öl är det för att få bort smaken av en shot och ölen råkade vara det närmaste i flytande form. Alternativt om någon har köpt en öl med roligt namn, snygg etikett eller cool kapsyl.

Först på plats, som för kvällen utgjordes av Orvars krog, och mycket punktlig var mr Grävling. Där åkte han på att sitta och föra ett lagom givande samtal med Crazy Cat Lady, ett av Orvars alla original. Snart dök hans vän Haren upp och delade bördan. Lite senare än utsatt tid men på mycket gott humör kommer Räven och Katten. Dessa två yrväder har värmt upp i rävlyan och pratat om Kattens äventyr med Bönsyrsan tidigare på dagen.

Gruppen är samlad, samtalet flyter på lika bra som ölen (och cidern) rinner ner. Plötsligt får Räven syn på en av de gamla rävarna som vi ofta ser på Orvars. Han sitter med ryggen emot oss
kanske två meter från vår kära Räv och hon kläcker ur sig, högt, "han bakom er"...resten av meningen hade låtit ungefär så här om hon hade pratat lägre..."är alltid här, och han är typ +35". I stället drunknade meningen i mummel då den äldre herren vänder sig om och stirrar på Räven. I det här läget levererar inte Räven. Hon hade lätt kunnat säga nåt i stil med, snygg kostym eller motsvarande. Det gör hon inte. Hon tittar rakt ner i bordet, ser jätteskyldig ut och önskar sig bort. Långt bort. Trots alla böner förblir hon kvar på Orvars.

De fyra vännerna fortsätter kvällen ut i natten och slår klackarna i taket. Eller egentligen i de vita bänkarna som står längs väggen på Värmlands. Och när jag säger "de" så menar jag Räven. Haren försvann hemåt tidigt. Katten och jag själv dansade, eller moonwalkade, lite mer diskret på det vanliga golvet. Efter diverse rundor i lokalerna, uppåt, neråt, fram och tillbaka är nu placeringen av karaktärerna ombytta. Grävlingen och Räven smygkikar från lämpligt avstånd när Katten lurar en, eller blir inlurad av en, Struts i fördärvet. Strutsen har förutom en vit mössa tre hårslingor som prydligt låg slickade vid tinning. Vi har än i dag inte har fått svar på den enda fråga vi har angående dem. Varför? Efter att ha utkämpat en hårt match i tungbrottning försvinner Katten och Strutsen upp en våning. Räven delar ut en tydlig order. "Stå kvar här, jag ska på toa!" Fine, tänkte Grävlingen och stod kvar, körde några månpromenader och njöt av livet. En stund senare kommer Katten tillbaka. Det som är märkligt är att Räven inte kommer tillbaka.

Var fan tog hon vägen? - är naturligtvis vår spontana reaktion. Svaret får vi efter att vi har letat igenom stället två gånger och hört av oss till Räven. Svaret utgör ett typexempel på hur man gör när man rävar. "Jag gick till Kalmar. Kom!" Återigen en gemensam tanke för Katten och Grävlingen - "Men vad fan! Dålig stil." Trots det kan vi ju inte lämna vår Räv ensam så vi beger oss också till Kalmar. Väl på plats ångrar vi oss inte en sekund. Det kan ha varit en av höstterminens roligaste kvällar. På Kalmar är det open mic och stämningen är på topp. Räven har slutit upp med sin vän Ekorren och hennes ekorrvän med extra mjuk och glansig svans. Innan eftertruppen ens har hunnit dit har Räven haft sönder, inte bara ett utan två glas. Rakt i famnen på Ekorrvännen.

Det som gör kvällen riktigt minnesvärd är den tyska utbytesstudenten som äntrar scenen strax efter att vi har kommit dit. Han är ett enda virrvarr av affischer, noter, pianospel och väldigt tysk engelska och allt detta i ett fasligt tempo. Han spelar en vild mix av Ace of Base och ABBA. Mellan låtarna säger han saker som "I neffer play ze piano" och "Zizz izz ze firzt time I play zizz zong". Hilarious! Nästa låt börjar och det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker, jag kan aldrig sätta ord på hur roligt det var. Låten var nämligen ingen mindre än Scooter – Hyper, Hyper och för er som känner till den så förstår ni att den inte är anpassad att framföras med för mycket tysk accent trots sitt ursprung. Eller så är det precis det den är. Vad vet jag?

Här tar det roliga slut, nästan. Hela kvällen har Kattens telefon gått varm och textmeddelande från en viss Noshörning har trillat in. En kollega till Katten som det vore lite olämpligt att hamna i sänghalmen med, i alla fall vid detta tillfället. Våra sista ord till Katten blir - "Ligg inte med Noshörningen".
Pyttsan, tänkte Katten.

Motivation

Min vän Ugglan

I helgen fick jag höra en briljant historia från det (o)verkliga livet. I ärlighetens namn framstår Ugglan inte som killen som råkar ut för/utsätter sig för sånt här. Det gör i stället historien så mycket bättre.

Ugglan är en av de slugaste människor jag har haft äran att lära känna, jag hyser stor respekt för honom och hans seriösa stil. Han har bostadsrätt, jättefast förhållande, ett eget företag, målsättningar i livet och höga betyg. Allt det som inte jag har. (Här hade det passat med en glad smiley, för att visa att jag menar det jag skriver men inte tar de på så stort allvar, men avstår av principiella skäl). I vilket fall skulle vi festa tillsammans för första gången i fredags, något vi pratat om länge men aldrig fått till. Kvällen blir oförglömlig. Inte nog med att Räkan förgyller kvällen med en tvättäkta sne'fylla utan Ugglan berättade också en legendarisk historia från sin ungdom.

Kvällen var långt gången. Alla planer på att hinna till Värmlands nation, innan en massiv kö hade bildats, var på grund av den trevliga stämningen bortprioriterade. Fyra unga uppsalastudenter dricker alkohol, diskuterar sex och utbyter erfarenheter. Ugglans bidrag gick i stora drag så här.

Han hade träffat en tjej på flera sommarläger med sin konfirmationsgrupp. Relationen hade nu utvecklats så långt så att de chattade på mIRC, det var som ni märker ett par år sedan. Nästa naturliga steg var att träffas på tu man hand. Hans insats bestod i att ta sig hem till henne i Stockholm. Sagt och gjort, en 18-årig Uggla sätter sig på tåget och anländer till den kungliga hufudstaden. Han mottas och belönas för sin ansträngning med hett sex hela natten lång, till och med så hett att hans händer handklovas fast i sänggaveln. Något han benämnde som mycket fördelaktigt. So far, so good. Trasslet börjar först när han vaknar morgonen efter. - Varför sitter han fortfarande fast i sängen? - Är tjejen på toa? - Varför kommer inte tjejen tillbaka? - Allvarligt, var är hon? Sådär låg han och funderade fram till sen eftermiddag då hon äntligen kom hem och släppte loss honom. Tro't eller ej, sensmoralen i berättelsen löd. Det jag lärde mig av allt det här var. Det går att vara kissnödig jättelänge utan att kissa på sig.

Räven om Grävlingen

I vår vänskapskrets är det tough love som gäller. Pallar du inte, platsar du inte. Är det några som tillsammans ska upp på guldpallen för käftslängande av bitska, och även ibland bittra, kommentarer så är det Räven och Katten. Då Katten sedan en tid tillbaka övergett grytet och begett sig till osäkert land så har jag känt ett stort ansvar att axla manteln själv. Detta betyder att ha det fulla ansvaret att uppfostra Grävlingen och det är något jag inte ens önskar min största fiende ( Scar) och det har inte alltid varit det lättaste när personen ifråga gärna slår dövörat till och höjer Roxette på Spotify. Men nu är det dags att visa var skåpet ska stå...

Låt inte mitt ungdomliga yttre lura er, sanningen är att jag har ett par fler år på nacken än Grävlingen och med ålder kan man ju också tro att ansvarskänslan växer fram men så är det lyckligtvis inte i det här fallet. Att Grävlingen då har gott om det kan ju ses som tursamt, tyvärr gäller detta endast i nyktert tillstånd. Efter ett par Staro på Orvars, alternativt Uplands, är allt som stavas ärlighet, ansvar och pålitlighet som bortblåst ur Grävlingens medvetande. För vissa vänskapsgäng skulle detta kunna vara förödande men eftersom vi inte arbetar så är detta en högst värderad egenskap och han förvandlas till en lurig och högst opålitlig Grävling som mer än gärna skickar ett par fyllemess, mular sina vänner, pratar innan han tänker och kör sin moonwalk på dansgolvet. Mycket underhållande!

Dagligen hör jag: "Vilken tur att Grävlingen har dig, Räven, som håller ett vakande öga", att detta kanske inte rikigt stämmer, och att "det vakande ögat" snarare hejar på dumheter spelar ju faktiskt inte så stor roll, vilket osökt för mig in på nästa punkt. En av Grävlingens absolut bästa egenskaper är att han accepterar, och kanske rentav diggar Rävens alla brister. Brister som gärna slänger ner mat på hans matta, äter upp allt hans godis och shotar hans sprit, som aldrig kommer i tid, endast preliminärbokar saker och ting ifall något roligare skulle dyka upp, kastar mobiler i gatan, cyklar in i ja det mesta som går att cykla in i (konserthus, kineser, broar...) och brister som råkar slå sönder saker, skickar pinsamma sms, får en kleptoådra och som alltid vill hålla tal på rim på fyllan.

Att Grävlingen alltid är på jakt efter sitt livs kärlek, men ständigt misslyckas, är något vi alla blivit varse om vid diverse tillfällen när det rabblas tjejnamn, sms och strul. Happy Pancake går ständigt varm på hans dator och än idag intalar han sig att han inte är beroende, något han bara kan lura sig själv. Bekräftelse-mäftelsche. Kanske borde man ge Grävlingen cred för att han är i kontakt med sina känslor och vågar visa sig berörd men åter igen; det är inte så vi arbetar. Han må ha ett känsligt yttre och ett starkt inre men resten av oss visar ett starkt yttre och ett vekligt inre. Det ska vara lika för alla.

Jag avslutar detta inlägg med en vers ur Grävlingens favoritlåt:

"Informer, ya'no say dadda me Snow me I'll go blame,
A licky Boom Boom Down,
Detective mon says a did a me Snow me stab somewhere down the lane,
A licky Boom Boom Down,
Informer, ya'no say dadda me Snow me I'll go blame,
A licky Boom Boom Down,
Detective mon says a did a me Snow me stab somewhere down the lane,
A licky Boom Boom Down"

Grävlis om Räven

Det här är ett knepigt inlägg att skriva. Hur mycket kan man ta ut svängarna? Hur elak får man vara? Någon slags standard ska ändå sättas. Jag tror att vi blandar ris med rosor lite som vi vill. Räven vill ha minst fyra ärliga komplimanger per dag för att hålla sig på bra humör. Men det får inte vara smörigt á la Bladlusen. Räven drar sig heller inte för att facerape:a folk och skicka smicker till sig själv. Grävlingen tycker att det är lite gulligt.

Enligt min kära vän Vickey Pedia är rävar kloka och listiga. Det gäller även vår Räv, som är en så kallad rödräv. Hon har uppfunnit verbet "att räva". Det är svårt att veta exakt vad det betyder men antagligen nåt i stil med att hon är ordentligt berusad, rör sig i Uppsalas studentkvarter, gör oberäkneliga grejer och låter konserthuset ta emot henne när hon graciöst faller från cykeln.

Är det nåt Räven kan så är det att festa. Alkohol bör intas minst tre gånger i veckan, gärna mer, för att hålla samma tempo som vår Räv. Det är fullt möjligt att ifrågasätta om detta är en god egenskap. Givetvis tycker vi det. Hjärnceller-hjärschmäller. Efter en ordentlig kväll brukar morgonen te sig rätt lika. Hon vaknar jättetidigt, typ halv åtta, och skickar ett sms till grävlingsgrytet. Innehållet är alltid det samma. "Jag mår inte alls bra i dag. Jag har aldrig varit lika full som igår". Till hennes försvar är det nästan alltid roligare formulerat. Räven är bra på ord och att stava. Det gör henne till en förträfflig medspelare i Alias.

Rävens tre bästa egenskaper är:
-Mest äventyrlig
-Bäst kropp
- Gladast

Min respons på det är helt enkelt WeSC. Klura på den ni, Boråsjävlar.



Räven har en grej för Ola,
på sommaren gillar hon att sola.

Att dricka vin från box är given favorit,
det toppas bara av en hink med sprit.

Räven har en faster som är smått galen,
att välja väg i livet medför värsta kvalen.

Utbildning, kurs eller flytt till kusten,
har Räven gått och tappat lusten.

Att Räven gillar rim har ingen missat,
nu har jag henne minsann hissat.
....och kanske också lite dissat.

The Bible

Brännvin 40%, 3 cl = 1 point

Cider 7%, 500 ml = 7 points

Vodka 40%, 3 cl = 1 point

Öl 4.5%, 330 ml = 3 points

Tärningen är kastad

I dag börjar vi på riktigt blogga,
fyra tomater ser du på vår logga.

En blogg om fest och hyss,
och vi startade den nyss.

Vår blogg är nästan som ett zoo,
fortfarande saknar vi en hund och ko.

En fiende vi också har,
vi kommer kalla honom Scar.

Planen är att vara ärlig,
så sanningen blir säkert ungefärlig.

Saker ni gör kan hamna här,
surt sa Räven om rönnbär.

Passa dig för oss vi håller utkik,
du vet aldrig när du får en pik.

En webblogg

En webblogg om dumheter. En blogg där vänner och fiender ohämmat hängs ut. En blogg där ni kan läsa om allt dumt som händer oss och andra.