26 september 2010

Fenomenet pubrunda












Förutom att den här vackra bilden väcker nostalgiska minnen från Burger King representerar den också det alla manliga studenter i Uppsala jagar, fina flickor.

Precis som alla andra människor lever studenterna i ett inrutat sjudagarsschema, men i stället för att dagarna heter måndag, tisdag, onsdag, osv kan vi kalla dem för Orvarsdag, Sneirkesdag, Norrlandsdag, Stockendag, Vermlandsdag, Velvetdag och Svantesdag. Givetvis skapar sig studenterna favoritställen där de hänger extra ofta och det är heller inte någon frisk människa som fullt ut lever efter ovannämnda vecka. Ett problem med att ha en sån här uppdelning medför att det naturligtvis finns nationer som inte besöks. Eftersom studenter oftast är open minded så tycker inte vi att detta är ett bra system. Därför har vi uppfunnit pubrundan.

Pubrundan var vid dess uppkomst ett försök att lära nya studenter att hitta i stan men dessa försök gavs upp redan på 1850-talet. Om vi går händelserna i förväg kan vi kortfattat säga att om man tar sig hem stående, eller bara hem, efter en pubrunda gör man det bra. Eller rättare sagt, om man undviker snötäckta fält gör man det bra. Numera är pubrundan mest ceremoniell och ett tillfälle att besöka exotiska nationer såsom Göteborgs, Gotlands och GH.

En pubrunda går helt enkelt ut på att under en kväll besöka Uppsalas alla 13 nationspubar och på varje stopp dricka en öl (eller motsvarande). Men helt enkelt är det inte. Här följer ett litet räkneexempel. Pubrundan börjar 18.00 då pubarna öppnar, en stor stark på varje stopp, 30 minuter per pub. Detta innebär att du på sex och en halv timme ska dricka 5,2 liter öl. I alkoholmängd motsvarar det ganska precis en sjuttiocentilitersflaska starksprit. Grävlingen kan villigt erkänna att han aldrig klarat en hel runda. Det senaste försöket slutade med att Grväling vaknade en onsdag och kände sig, på Rävens språk "inte så lycklig", åt en halv subwaysmörgås som på okänt sätt tagit sig in i grytet och gick till skolan med feberfrossliknande känslor i kroppen. Han hade roligt men vet inte om det riktigt var värt det. Enda sättet att ta reda på det är att prova igen.

Det främst och viktigaste skälet till all invärtes konsumtion av etanolmolekyler är att få våra spärrar att vackla, våra hämningar att rämna och att bli tillräckligt modiga för att prata omkull individer av det motsatta könet. Släpa hem dem till sin kula och i bästa fall få göra fruktansvärt oanständiga saker. Så är även fallet för pubrundor. Visst skulle man även kunna nämna alla skäl ovan som anledningar, men det vore att ljuga för sig själv. Det är helt enkelt ett tillfälle för flickor att hävda sig och bevisa att de visst kan dricka lika mycket som pojkarna, våga släppa loss och göra misstag. Det är ett tillfälle för pojkarna att få vara flickornas misstag.

23 september 2010

Det finns en ny tupp i Hönsgården


Ska hela sanningen fram så syftar inte Hönsgården i rubriken på en riktig hönsgård utan på Grävlingsgrytet. Som de flesta vet delas det med ett annat djur, i nuläget med en nyinflyttad Hedersgrävling. Den nyinflyttade utklassar alla tidigare grävlingssällskap och Grävlingen ser verkligen fram emot att festa med och lära känna den nya bekantskapen bättre.

I fredags kom Grävlingen hem efter ett tidigt seminarium. En viktig detalj i planen för resten av dagen var att inte gå ut, inte belasta kontot mer än nödvändigt och framför allt att faktiskt läsa kursböcker.

När Grävlingen tillreder sin lunch glider plötsligt skjutdörren till det andra rummet upp. I dörröppningen tornar Hedersgrävlingen upp sig. Han är bakfull, nyvaken och hungrig. På klingande dalmål utbrister han.
- Det blev sent i går.
- Jag kan se det, svarar Grävlingen och flinar. Är du ute efter frukost eller lunch?
- Ehrum...brunch. Fan, jag måste hinna till Systemet också. Det är reccegasque i kväll och fördrinken är redan kl 15. Jag tänkte att jag behövde dricka nåt innan.

Tanken på kall öl fick Grävlingen att reagera på samma sätt som Pavlovs hundar när de hör bjällror. Till saken hör också att Grävlingen är fullt medveten om att Bävern har planerat förfest och dans, eller med hans egna ord "jaga lamm", på Köttmarknaden.

- Du får fan inte säga så i dag. Jag har gett mig fan på att inte gå ut.
- Hehe!

Dagen fortsätter i lagom takt. Grävlingen lyckas tränga bort tankarna på fest och lägger sig framför TVn och slumrar. Då klockan klämtar 13.40 vaknar han till av en försiktig knackning och genom den halvöppna dörren sticker mr. Heders huvud fram. Han har en mycket rak och enkel fråga.
- En kall?

Grävlingen kunde inte göra annat än att lyda Bacchus, den allsmäktige, när han sänder såna här uppenbara tecken. Han knappar på sin telefon och meddelar Bävern att han behöver en guide till kvällens förfest. Svaret är enkelt, Bäverdammen. Klockan artonhundra. Sagt och gjort, kvällen var räddad.

Nu är frågan om det bör startas en kyrka. Grävlingen lade ju alla sina egna planer (stanna hemma, läsa, inte handla) på hyllan när han hörde gudarnas rop och han är övertygad om att i alla fall några andra djur hade gjort samma sak.

Anledningen till att det inte kommer en längre redogörelse av kvällens aktiviterter var att jaktlyckan var ungefär lika bra som fiskelyckan i Madrids hamn. Majssnoken var den enda som fick till ett kvart-i-ett-ragg. (00.44, Grävlingen kontrollerade). Det råder dock fortfarande oklarheter i vad som hände sen.

6 september 2010

Lyktan


Djurens kleptiska ådra lever vidare trots att Räven inte längre finns bland oss. Hennes record är däremot svårslaget. En hatt till en öltapp, ett saltkar, en fleecefilt och några garderobsbrickor är bara några av de saker som hamnat i hennes ägo på ett sätt som inte alltid gått att i efterhand förklara. Den knyckta stafettpinnen har nu lämnats över till vår älskade Grävling.

Medan Bävern stod iklädd sina allra bästa popsnörejeans och frös i en hopplöst lång kö, som slingrade sig flera varv runt Smålands nation, väntandes på att få lyssna till Oskar Linderos så satt Grävlingen - utan jeans - i en varm bastu hemma hos Oxen bredvid sin vän Räkan. Utanför bastun stod två rikligt fyllda vinglas och väntade på att drickas ur och på nytt fyllas. Det här var bara början på en lång kväll.

Bävern tar sig uppgivet ut ur kön, sparkar lite bittert i gruset, eftersom han nu inte får lyssna till sin idol, och beger sig till en inflyttningsfest. Räkan, Oxen och Grävlingen tar sig i stället till en fest där gräddan av Uppsalas simelit befinner sig. Elitidrottare som endast kan förlägga sin årliga alkoholkonsumtion till två veckor under året utgör ett mycket farlig sällskap att dricka ikapp med. I slutet av förfesten sågs Räkan halsa ur en ginflaska.

Eftersom pappskallen och sportfånarna inte innehar gällande rättigheter att vistas på Uppsalas studentnationer begav sig festen sen vidare mot Saluhallen. På vägen in, precis när Grävlingen går förbi entrévärden, snubblar han till. Följande dialog utspelar sig.

Entrévärd: Hallå där!? Vänta nu!
Grävling; Va?
E: Hur mycket har du druckit i kväll?

Grävlingen anar ugglor i mossen och tänker minsann inte snacka slut på kvällen innan den ens har kommit igång och fortsätter.

G: Typ två öl....eller vad vill du att jag ska svara?
E: Jag vill att du ska svara ärligt.

Grävling får nu börja räkna ihop det som inte går att räkna men svarar så sanningsenligt han kan.

G: Några glas vin och ett par drinkar.
E: Kan du gå rakt?
G: Jajamen.

Klart och betalt! Grävling går sjukt nöjd in och betalar det svindyra inträdet med alla sina kontanter och har inte den minsta aning om att han just svarat fel på samtliga av vaktens frågor och bara haft tur att kvällen inte fick ett snöpligt slut. Inne på klubben händer allt det vanliga. Man hälsar på alla ytligt bekanta, man dansar, man jagar kvinnor, man letar efter folk som kommit bort, osv. Men det här är inte en vanlig kväll.

Plötsligt ser Grävlingen en lykta på golvet. En sån där med glasfönster som man stoppar värmeljus i. Det var som att den talade till honom, allt gick i ultra-rapid. Lyktan, väskan som hänge över axeln(eftersom alla kontanter gått åt till att komma in), tillbaka till lyktan, tillbaka till väskan och en svepande blick runt omkring.
- Sno mig, viskade lyktan.
Snabbt, smidigt och obemärkt flyttades lyktan från golvet till väskan och saken var ur världen.

Till helgen kan det nog tänkas att det blir fest med Partylyktan, den kanske alltid kommer att behöva vara med framöver.