Konton som sedan länge varit spöklikt tomma var återigen fyllda av liv och rörelser. Taggen var på topp. Det skulle tentafestas. Läppbjörnen var i sta'n på besök från sitt nuvarande tillhåll i Nordtyskland. Allt var upplagt för en strålande festnatt på Värmlands. Vad kunde gå fel?
Trots de goda förutsättningarna blev det dock inte riktigt som de glada djuren tänkt sig. För Grävlingen började det dåligt redan hemma innan förfesten.
Dilemman för herr Grävling.
Val av skor: Vilka är hans bästa dansskor. Hm....Kängor? För klumpiga. Gjympadojjor? Nä, inte ens på Värmlands kommer man undan med det. Vita, trasiga tygskor? Ja! Det är ju bara några minusgrader ute.
Hur undviker man att supa bort sina vantar?: Man tar inte med dem alls.
Efter en kylig promenad mötte Grävlingen Bävergossen i trapphuset till lägenheten där förfesten skulle hållas. Frågan är vilken dörr de skulle knacka på. Ett telefonsamtal senare så var det problemet löst. Först på plats hos en värdinna de endast träffat på en grillfest i somras kände de sig ändå förvånansvärt bekväma i den 30 kvadratmeter stora lägenheten och övriga gäster dök strax upp. Vissa gamla godingar och andra helt nya. Folk hade det trevligt och det strömmade inte nytt folk hela tiden. Det var till och med så trevligt att glädjen spred sig till övriga lägenheter och en granne blev så avundsjuk att han besökte festen och bad oss dämpa oss. Surgubbe!
Festen tog en plötslig vändning när Läppbjörnen tycker att frågan - Visst kan man skaffa gästleg i kön nu förtiden? - är på sin plats. Alla började genast ana oråd och skruva på sig, blickar började flacka och en överlevnadsmekanism som gör folk nyktrare i tajta situationer kickade in. Precis som att få en stöt av stark ström. I stället för att förfesta fick folk engagera sig i att komma på lögner som skulle få nationsvakterna att smälta. Det ringdes runt för att få tag i folk med maktbefogenhet att skriva ut gästkort. Det närmaste vi kom var VG:s 1Q som befann sig i Flogsta och var inte det minsta intresserad av att ge sig ut i kylan och undsätta den klantiga (Ja, så är det faktiskt) Läppbjörnen.
Ett tappert försök senare med en lam lögn om att SJ ställt till det och hindrat Läppbjörn från att hinna hämta ut sitt gästkort. Vakterna vek inte en tum. Men hur kunde de inte göra det? Vi var ju typ tio stycken? Tio stycken som ville in och spendera pengar. Bäverns misstanke var att eftersom det var en-ut-en-in och kön var fortfarande skapligt lång behövdes inte vi. Om vakten bara visste vilka de gick miste om.
Nästan plan blev således Oasia. Och vänner, låt oss aldrig göra om'et. Klientelet på stället var bland annat, för att att använda Läppbjörnens ord exakt, tragiska skräckexempel till män. Och kvinnorna var motsvarande. Svampen viskade i smyg, efter endast en kort stund inne på stället. "Suger det så går vi och testar Värmlands igen".
I sällskap med Bäver och Grävling genomför hon sin plan. Utan jacka.
- Men jag vill ju inte hänga in den på Värmlands.
- Det är gratis.
-Men Oasia har öppet längre.
- Nej, det har de inte.
- Äsch, jag hämtar den sen.
Tio minuter och många långa frågande blickar senare kliver en frusen Svamp tillbaka in på Oasia och avslutar kvällen. Bäver och Grävling vänder på klacken och beger sig besvikna och för nyktra hemåt. Höjdpunkten på Grävlingens utekväll var när den söta flickan på Subway räckte över en helfotssub innehållande mycket southwestdressing samtidigt som hon våldtog hans bankkort.
Bäst-på-fest blir Svampen. Överlägset! Hon har både styrka, mod, övertalningsförmåga och vet hur man festar med motstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar