Lyktan

Djurens kleptiska ådra lever vidare trots att Räven inte längre finns bland oss. Hennes record är däremot svårslaget. En hatt till en öltapp, ett saltkar, en fleecefilt och några garderobsbrickor är bara några av de saker som hamnat i hennes ägo på ett sätt som inte alltid gått att i efterhand förklara. Den knyckta stafettpinnen har nu lämnats över till vår älskade Grävling.

Medan Bävern stod iklädd sina allra bästa popsnörejeans och frös i en hopplöst lång kö, som slingrade sig flera varv runt Smålands nation, väntandes på att få lyssna till Oskar Linderos så satt Grävlingen - utan jeans - i en varm bastu hemma hos Oxen bredvid sin vän Räkan. Utanför bastun stod två rikligt fyllda vinglas och väntade på att drickas ur och på nytt fyllas. Det här var bara början på en lång kväll.

Bävern tar sig uppgivet ut ur kön, sparkar lite bittert i gruset, eftersom han nu inte får lyssna till sin idol, och beger sig till en inflyttningsfest. Räkan, Oxen och Grävlingen tar sig i stället till en fest där gräddan av Uppsalas simelit befinner sig. Elitidrottare som endast kan förlägga sin årliga alkoholkonsumtion till två veckor under året utgör ett mycket farlig sällskap att dricka ikapp med. I slutet av förfesten sågs Räkan halsa ur en ginflaska.

Eftersom pappskallen och sportfånarna inte innehar gällande rättigheter att vistas på Uppsalas studentnationer begav sig festen sen vidare mot Saluhallen. På vägen in, precis när Grävlingen går förbi entrévärden, snubblar han till. Följande dialog utspelar sig.

Entrévärd: Hallå där!? Vänta nu!
Grävling; Va?
E: Hur mycket har du druckit i kväll?

Grävlingen anar ugglor i mossen och tänker minsann inte snacka slut på kvällen innan den ens har kommit igång och fortsätter.

G: Typ två öl....eller vad vill du att jag ska svara?
E: Jag vill att du ska svara ärligt.

Grävling får nu börja räkna ihop det som inte går att räkna men svarar så sanningsenligt han kan.

G: Några glas vin och ett par drinkar.
E: Kan du gå rakt?
G: Jajamen.

Klart och betalt! Grävling går sjukt nöjd in och betalar det svindyra inträdet med alla sina kontanter och har inte den minsta aning om att han just svarat fel på samtliga av vaktens frågor och bara haft tur att kvällen inte fick ett snöpligt slut. Inne på klubben händer allt det vanliga. Man hälsar på alla ytligt bekanta, man dansar, man jagar kvinnor, man letar efter folk som kommit bort, osv. Men det här är inte en vanlig kväll.

Plötsligt ser Grävlingen en lykta på golvet. En sån där med glasfönster som man stoppar värmeljus i. Det var som att den talade till honom, allt gick i ultra-rapid. Lyktan, väskan som hänge över axeln(eftersom alla kontanter gått åt till att komma in), tillbaka till lyktan, tillbaka till väskan och en svepande blick runt omkring.
- Sno mig, viskade lyktan.
Snabbt, smidigt och obemärkt flyttades lyktan från golvet till väskan och saken var ur världen.

Till helgen kan det nog tänkas att det blir fest med Partylyktan, den kanske alltid kommer att behöva vara med framöver.